Ett förflutet fastbränt på insidan av mina ögon. Jag ser det varje dag som andra vid en första anblick inte ser.
En fasad som jag visar upp för dem omkring mig. Endast ett fåtal tycks ana de mörka fläckar som besmyckar det ljus jag presenterar.
En inre eld av självhat och förtvivlan bubblar inom mig. Värmen stiger, elden får mina kroppsvätskor att koka och ångan skapar ett enormt tryck på insidan av min kropp av ångest och rädsla.
Ett skrik vill ut men får ingen luft. Jag kvävs i mina egna förtvivlade rop efter hjälp.
Ett mörker sveper runt mig, det får mig att känna mig ensam och kall likt nattens tystnad och kyla. Medans tempraturen sjunker runt mig drar jag täcket tätare omkring mig och isolerar mig ytterligare ifrån omvärldens bitande kyla.
